Värmland i mitt hjärta
Att pausa en byggherre. Det är inte det lättaste, har jag fått lära mig.
Men i fredags åkte vi upp till Karlstad för att hälsa på familj och vänner, och Jonathan fick motvilligt lägga ner verktygen..
Vi hade en supertrevlig kväll på fina Jägartorpet, god mat, rosé och samtal om hur man cyklar snabbare än blixten. Underbara vänner, jag är så glad att jag har er!
Vi fick också under fredag dag en fantastisk nyhet som vi ser fram emot att bevaka!
Lördagen bjöd på shopping, lunchdejt och framförallt, ett mycket kärt återseende inkl stort kramkalas! När en nära vän har bott på andra sidan Atlanten i 10 år, och var hemma i Sverige senaste för 1 år sen, är det alltid en så otroligt varm känsla att äntligen få vara i varandras närhet. Känslan när vi ses är att det bara var kanske en vecka sen sist, max. Även om vi båda lägger nya erfarenheter och händelser bakom oss, växer och utvecklas i livet, så är allt som förr när vi ses. Det är för mig äkta vänskap. Du betyder så mycket!

Vi slogs några timmar mot myggen i ett partytält som bjöd på grillbuffé, musikquiz och trevligt folk (Tack Martina och Gustav!) innan vi bytte scen och satte oss på en uteservering inne i stan, och vi hann även med ett kort besök hos mina kära bröder som satt några barer bort.
På hemvägen bistod Sibylla med nattamat, och djupa samtal, i en sommarnatt som faktiskt kändes just, som en sommarnatt. Värmen som vi längtat efter!

Vi bor hos pappa när vi är här och det känns så skönt att alla är samlade på något vis. Även om han har fått stå ut med att vi stövlar in mitt i natten och sover länge på morgnarna!
Vi sitter i skrivande stund här i soffor och fåtöljer, Pappa, Björn och jag. Det känns bra.
Jonathan har åkt hem för att hämta hunden och fortsätta bygget på Villa Långsered.
Jag stannar ett par dagar till, blir nog skönt för honom att få lite arbetsro...

Fönstren kom på plats förra veckan

Fönster-selfie på inspektionsrundan ;-)

Utsikten från vårt köksfönster, vi kommer slåss om att handdiska vinglasen..

Far och son sliter....

Men man måste vila ibland också... sådan husse, sådan hund

Fanny ser även till att svärfar vilar ibland. En sällsynt företeelse.

Vår älskade livsnjutare/gårdsvakt/knähund.